Emma Amal Khanafer – små figurer, stora frågor
- för 1 dag sedan
- 2 min läsning
Emma Amal Khanafer arbetar med skulptur, teater och film. Hon har en bakgrund som scenograf och attributmakare och har varit med i produktioner på bland annat Dramaten, Stockholm (2024), Stora Teatern, Göteborg (2023) och Operan, Göteborg (2023).
Med sin bakgrund inom just scenografi ligger det nära till hands för Emma Amal Khanafer att anta ett manusliknande, eller dramaturgiskt perspektiv – att ta över rum och skapa pusselbitar till en större berättelse. Trots att hennes verk ofta har en humoristisk sida hämtar hon mycket inspiration från ilska och frustration, som hon försöker koka ner till något ”enkelt”, inbjudande och hanterbart. Ett försök att förstå varför vi som människor gör som vi gör och är som vi är. Hennes skapandeprocess är en balansgång mellan kontroll och kaos, där hon experimenterar med material och symbolik för att gestalta såväl filosofiska som religiösa frågeställningar.
Författaren Pär Lagerkvist, som skrivit mycket om sin egen tro och tvivel kring den, har haft en stor inverkan på Emma, som själv växte upp i ett religiöst hem. Hon beskriver sitt eget arbete som en sorts fanfiction, där hon jobbar vidare med Lagerkvists tolkningar och omarbetningar av bibliska berättelser och moral.
År 2024 satte Emma Amal Khanafer och regissören Elsa Rosengren upp en pjäs på bara en månad. I en låg period kände de behovet av sysselsätta sig och göra något nytt, något annorlunda. Känslan av att vara nybörjare lockar Emma och det nya och intensiva arbetssättet blev som att, än en gång, ta sig an ett nytt medium. Pjäsen visades först i Göteborg och hade sedan nypremiär på Teater Brunnsgata fyra i Stockholm. Arbetet med stengods kom både som en slump och ur en vilja av att arbeta skulpturalt med material som inte är lika giftiga och obeständiga, som frigolit och andra plaster. I ett projekt där hon skulle tillverka en keramikrelief började hon först med lergods, men insåg sedan att stengods var mer lättarbetat och bytte då till det.
”Det var så kort och intensivt och det känns verkligen som ett projekt som fastnat i folks minne. Det kändes lite odödligt på något sätt, för oss iallafall.”
Skulpturerna till Konstsällskapet Våga Se, ”Businessmännen” som Emma kallar dem, har följt med henne till utställningar och andra liknande sammanhang i flera år. Som många andra av hennes verk fungerar även skulpturerna som en slags symbol som bär vissa värden i sig själva. Männen i kostym berör ursprungligen frågor om kapitalism och moral, men blir som små actionfigurer i en barnlek. Plötsligt arbetar de för en pizzabagare och är stressade över försäljningen av pizza som sjunker hastigt, eller så promenerar de i paradisliknande landskap. De är inga statiska figurer eller symboler, de kan bli vad som helst.
Skulpturerna har titlarna Businessman 1 och Businessman 2 Att navigera konstscenen som ung konstnär tycker hon känns spännande, då många unga just nu skapar egna rum och drar i gång nya projekt lite överallt. Vad som inte är lika roligt är att större delen av konstscenen centreras till Stockholm, men ”så länge man har en gemenskap där man kämpar på tillsammans tror jag det går helt okej”. Närmast förestående för Emma är att skriva en ny pjäs och att arbeta vidare med ett performanceprojekt, tillsammans med performancekonstnären Elsa Skarin.
Kommentarer